Pocketbokens utveckling internationellt
Britten Allen Lane uppfann knappast pocketboken. Men kanske var det han som startade den moderna pocketrevolutionen när han 1936 grundade Lane Penguin Books Ltd – ett förlag som med tiden blev en av de större multinationella förlagskoncernerna. De första Penguintitlarna såg radikalt annorlunda ut än tidigare lågprisserier: skarpa färger som orange för vanliga Penguin, grönt för deckare och blå för fackböcker, serienamnet tydligt placerat högst upp på omslaget och så förstås den tecknade pingvinen som förblivit symbolen för Penguin Books.

Det unika var inte en serie med billiga böcker, det fanns redan tidigare. Allen Lane ville göra något nytt: en billig kvalitetsbok i mjuka pärmar. Han insåg att en eventuell framgång måste bygga på en kombination av olika faktorer: pris, format, utseende och titelval. Försöket slog väl ut. Pingvinböcker blev ett begrepp och den klassiska pocketboken var född.

Pocketbokens utveckling i Sverige
I mitten av 50-talet gick en ung bokklubbschef på Bonniers, Per I Gedin, i pockettankar. Han föreslog företagsledningen att man skulle ge ut pocketböcker med kvalificerat litterärt och populärvetenskapligt innehåll av samma typ som engelska Penguin och för försäljning i bokhandel. Förlaget var föga intresserat. Det enda som lönade sig i Sverige var massmarknadsböcker - romantik, västern och deckare - böcker i stora upplagor som såldes till lågt pris och enbart i Pressbyrån.

Men med entusiasm och envishet stod Per I Gedin på sig och 1957 kom den första pocketboken ut på svenska den s k Aldusboken: Eli F Heckschers Svenskt arbete och liv. Några år senare var tiden mogen för en skönlitterär serie som liksom Penguin fick ett rart och sympatiskt djur som symbol - en delfin.

Bland de första pocketböckerna i Delfinserien fanns titlar av författare som Lars Ahlin, Ernest Hemingway och Albert Camus. Därmed var grunden lagd för det som kom att bli 60-talets (och i viss mån 70-talets) pocketparadis. Bonnier Aldus- och Delfinserier följdes strax av Prismaböckerna, W&W-serien av Wahlström & Widstrand, PAN av Norstedts, Rabén & Sjögren, LT samt Temaserien av Gleerups.

Som ett resultat av pocketbokens framgång ökade antal titlar på marknaden snabbt, försäljningen per titel sjönk och priserna steg. Det fanns inte heller någon fungerande distribution som kunde hantera den växande utgivningen. Dessa är kanske de viktigaste orsakerna till att pocketmarknaden rasade samman under 70-talets senare hälft.

Månpocket
1980 startades Månpocket av Bonniers, Norstedts och femtiotalets pocketguru Per I Gedin. Tanken var att förlagens samlade pocketutgivning skulle styras via denna nya kanal. Idén fungerade väl fastän båda förlagsjättarna så småningom också gav ut egna pocketserier parallelt. Idag är Månpocket Sveriges ledande pocketförlag med ca 40% av marknaden.

Snabb tillväxt på marknaden
Att vänta på pocketutgåvan krävde tidigare stort tålamod. För väntan kunde bli lång. Så är det inte längre. Idag behöver det inte dröja mer än tre, fyra månader innan atttraktiva titlar gör entré i pocketformat, men det kan också dröja upp till två år. Eller ännu längre - Bibeln kom till exempel i pocketutgåva efter ett par tusen år i karens. Det kan jämföras med 1998 då man inte tog några omvägar alls via inbundet utan publicerade Louise Boije af Gennäs roman och debattinlägg Rent hus direkt i pocketutgåva hos Månpocket. Båda företelserna kan väl sägas vara ett utslag av de senaste årens pocketboom.

Det är inte så som man tidigare har trott att det är ungdomar eller fattiga studenter som är de stora pocketbokskunderna. De finns bland alla åldrar. Men undersökningar har visat att de starka köparna finns bland de som är 25-55 år och att det är något fler kvinnor än män. Två av tre köper pocketböcker på impuls. Till skillnad från de som köper inbundna böcker har pocketbokskunden inte gjort sitt val av bok innan han eller hon besöker bokhandeln eller annat försäljningsställe.

Pocketbokens popularitet har växlat under årens lopp men sedan slutet av 90-talet har det bara gått uppåt till att idag ha nått en mer stabil nivå.